För vissa betyder fotboll broderskap och glädje. För andra betyder det liv eller död. Man lever för sporten och planerar sitt liv efter lagets matcher.
I bland dessa finns huliganer.
Med bedrövligt beteende vandaliserar, förstör och skriker de glåpord.
Det är inget fel på mänskligheten, utan människorna det är fel på.

Frågan är, Hur skall det sluta?

Våldet och rasistattacker går i bräschen in på 2000-talet. Men själva utvecklingen började tidigare, mycket tidigare.

Allting började på 1960-talet i Skottland.
Den ökand rivaliteten mellan Celtic och Glasqow Rangers har alltid varit stark. Likaså frågan om religion. Protestanter mot Katoliker.
Från 1960-talet och framåt har fotbollshuliganismen spridit sig allt söder ut. Nästa mål var England. Efter att ha följt engelska ligamatcher framför tv:n med Tipslördag har man skapat en sk. hatkärlek likt AIK med den engelska fotbollen.
Supporterkulturen skapade arenor utanför arenor för folk att skapa sig ett namn, ett rykte, att bli legender.
Befolkningen i England lever med sina lag. Att just intresset för fotboll är stort kanske inte är så svårt att lista ut med tanke på samhällsklasserna. De flesta engelsmän kommer från arbetarklassen. Det är där den största faktorn ligger, sporten har sitt ursprung i arbetarklassen.

På senare tid har Italien tagit över den smutsiga stämpeln att bli huliganernas hemland. Ett lag med blåa hjältar, "Gli Azzuri". Kärleken till sporten har aldrig varit större. Tyvärr finns det även bråkstakar här också.
Utvecklingen har formligen explosionsartat sig och de flesta influenser man har fått kommer inte så konstigt ifrån England. Grogrunderna till konflikterna har varit svåra att analysera men att Paolo Di Canio, Lazios egna SS-General gör saken värre gynnar absolut inte fotbollen.
Han har offentligt gått ut med sin beundran till den gamle italienske facistledaren Benito Mussolini. Vissa av "Curva Nord" hyllar Di Canio för hans beundran och flaggar med nazistsymboler.
Att Paolo Di Canio är en stor spelare är inget snack om saken. Men det är hans beteende utan fötterna som orsakar problemen. Han har många beundrare, likt Gudfadern är han och Totti Roms egna "mafiosos".
Även här har fotbollen sina rötter bland de fattiga. Italienarna är dock lite mer kräsna men är samtidigt snabba på att förändra en fotbollsfest till ett skandalstoff.

Tragiskt, fråga Zoro i Messina, fråga Campbell i Arsenal, fråga Carlos i Real Madrid eller varför inte Driss El Khameni i Espanyol som t o m blivit trakasserad av sina e g n a fans.

Var skall det sluta?