Mitt uppe i taggningen till fotbolls vm kommer lottningen till fotbolls em.
Dödens grupp, Sverige - England och Trinidad Tobago. När man trodde man hade koll så dyker em-lottningen upp!
Visst går vi vidare!

EM i Portugal var en succe hela gruppspelet igenom. Zlatans mål som blev historiskt. "Magnifico", Målet som tog Zlatan till Juventus? 2-2 resultatet som fick hela "Gli Azurri" att rasa, "Nordisk konspiration, Släng ut de djävlarna". Fotboll engagerar!

Måste erkänna att det är mycket fotboll på gång nu.

EM-kvalet till det kommande EM 2008 är väldigt oviss.
Haha skojar du eller? Sverige, Spanien lättare har det inte varit!

Grupp F:
1. Sverige
2. Spanien
3. Danmark
4. Lettland
5. Island
6. Nordirland
7. Lichenstein

Sverige har skaffat sig oerhörd respekt trots rankingen hos FIFA. Våra danska bröder manövrerar vi 9 ggr av 10. Spanien kan bli ett problem likt Kroatien men eftersom det är minst två lag som går vidare kan vi andas ut.
Resten av lagen då? Mmjaaa, Lichtenstein får det svårt, Nordirland får det svårt, Island får det svårt. Det enda laget som kan skrälla är Lettland. De har gjort det innan och kan göra det igen. Danmarks sviktande form i vm-kvalet visar brister om jag aldrig kunde tro. Visst de hade en tuff grupp att gå vidare ifrån men ändå.
Spanien är det största hotet för Sveriges del. Kampen om förstaplatsen är hårfin. Spanien brukar spela stabilt men försvinna totalt när det väl gäller. Vi måste ändå se upp med Fernando Torres, Raul och Morientes. Anfallet är bara en liten del av det så annars stabila laget. Nyckeln är bredd.

Jag skulle ju inte missunna Sverige - Danmark ett 2-2 resultat så Spanien missar em till förmån för Lettland. Dax att Verpakovskijs får visa upp sig!

Matadorer, tjurar och "El Putijonis" se upp för här kommer vi!

Dagar, timmar, minuter och sekunder. Matchernas match, Giganternas kamp, "Rumble of the djungel", Ja kalla det vad du vill men snart är det faceoff!

Aldrig förr har en sådan batalj som denna varit så upphausad. Mediatrycket har varit kopiöst, tidningar, tv, radio alla bevakar evenemanget. Dax att greppa kontrollen för nu smäller det!

Allting började egentligen med lösa rykten, rykterna blev tilsist sanning, Det var klart. Matchen äger rum. Likt invägningen kring boxningsmatcher har det fullständigt florerat sågningar, psykningar och hets. Det kryper allt närmare nu. Snart ska det ske. Vilken match, vilken underhållning. Sponsorer, matchvärdar, fans, massörer och väktare står redo.

Spelarna sitter i soffan helt fokuserade på vad som komma skall. Mål, tacklingar, slagsmål, glädje och sorg, blod svett och tårar. Här lämnas ingenting åt slumpen.

- Det gäller att vara först in i närkamperna, snabbast på pucken, att ligga nära motståndaren och att rensa rent framför det egna målet. Det handlar om att vilja göra "skitjobbet", om att ha kroppskontakt. Även en skickliga spelare måste ha den egenskapen, dessa spelare är praktexemplar säger Niklas Wikegård till Inkast.

Spelarna är redo, sista peppningen innan match, de är på väg ut till ett fullsatt vardagsrum på torpa. Jumbotronen fullkomligt exploderar och ut hör man Jock Jams "Lets get ready to rumble".

Släpp pucken, Matchen kan börja!

Klockan tickar inte bara mot fotbollsvm utan nedräkningen mot vinter-os pågår och 18 dagar återstår till invigningen och självklara timmar framför teven. Plötsligt finns intresse i sporter man inte minns under de fyra år som passerar mellan mästerskapen. Ibland kan en timma spenderas på en udda sport utan svensk inblandning bara för att det är OS. Ska gå igenom några favoriter och mina tankar kring dessa.

BOB/Skeleton/Rodel - en fartfylld pulkaåkning
Hmm, som seinfeld uttryckte det kan dessa sporter utövas, och vinnas, utan att den tävlande ens vill vara med. Bind bara fast en person och putta ut han för backen...
Njae, lite väl hårt men en sport där tåböja (måste vara det enda som påverkar förutom vikten på den som bundits fast på pulkan), spikvantar och en pulka kan leda till os-guld och en hel del penningar verkar lagom spännande. Varför har t ex bob-laguppsättningen en "bromsansvarig" när man endast får bromsa efter målgång. Kul jobb, måste vara knivigt att ta plats i den truppen. "Ey, kom igen. Sitt här bak och bromsa när vi säger till, se till att hålla ner huvudet". Kan passa på att reda ut skillnaden mellan skeleton o rodel med. Pulkaåkning med huvud respektive fötter först samt spikskor respektive spikvantar. Ändå ganska kul då hundradelar avgör och de faktiskt åker ikull titt som tätt och får åka friåkning hela vägen ner. tokiga farter.

Curling - städning på is
Inte fasen är det särskilt upplyftande att sopa golv hemma men på is och med os-grafiken och kommentatorer är det makalöst spännande. Med en liten "halka-inte-på-isen"-pryl på ena foten och glidandes på den andra sopar fyra personer banan med det andra laget. Kastandes stenar (fösandes egentligen) längs en fantastiskt hal is (den som testat vet att 95% av stenarna har fart som skulle räckt tre gånger banans längd om inte den tagit slut med en sarg) för att placeras i "boet" eller "bulls eye" för att använda pilkastningstermer. Svenska framgångar gör så klart att intresset väckts men faktiskt intressant sport. En hel del taktik och precision gör sporten till en favorit under os-veckorna.

Shorttrack - vem som helst kan vinna
"Vem som helst kan vinna" kan låta hårt men intresset väcktes för fyra år sedan. En medioker skrinnare (sporten går ut på att åka grillor så fort man orkar runt på en short bana för den som inte kan sitt os) gick vidare omgång efter omgång genom att de andra i startfältet åkt ikull och tagit med sig större delen av fältet. Han kom liksom vidare på att han var så hjälplöst långt efter att han hann parera högen av skridskofarare. GULD! Kul sport därför. Lite som "the american dream" att alla kan kämpa(?) sig till högsta position.

"Steven Bradbury är kanske OS-historiens mest oväntade guldmedaljör. Vem kan nånsin glömma australiensarens väg till guldet? Medtävlare som krockade, föll och blev diskvalificerade." - AB

Skidskytte - en form att utveckla
Skidskytte är inte bara en intressant gren pga svenska framgångar senaste åren utan även för sin härliga kombination. Onekligen inbjuder den till tankar om utveckling av idrotten eller kanske någto för andra grenar att ta efter. Varför inte kombinera bob med skytte, tokigt spännade att skjuta i de farterna, helst på rörliga mål. Tror på svenska framgångar då norrlänningar på skotrar har ett klart försprång.

Blandade blåbär
Sen går det inte att komma ifrån att alla sporter blir lite intressanta mellan blåbärsnationer. Hockey är ett exempel på detta. Schweiz-Japan som dessutom bjudit på svensk inblandning tidigare år innebär an annorlunda matchbild än den som kommer utspelas den 26:e februari då sverige förhoppningsvis skrinnar ut på os finalarena och spelar hem guldet, 12 år efter foppas dragning o Salos slide...


poker i sportbladet? gillar det inte, nog för att svett inte alltid finns inom idrotten men va fan? kalla mig gärna konservativ....

Vem orkar sätta sig in i nordisk kombination? behöver en carolina där...

Varje år avgörs Afrikanska Mästerskapen. Det är en sann fotbollsaga om en fattig kontinent som får någonting annat att tänka på än hunger och social misär. En ren fotbollsfest där de bästa lagen från Afrika gör upp om den ärofyllda utmärkelsen.

År 2004 vanns finalen av Tunisien där man mötte Marocko(2-1). Skyttekungen hette då Patrick Mboma (Kamerun).
Årets upplaga är verkligen fylld med fotbollsartister. Eto ó, Drogba, Kolo Touré, Mido mm. Det är också Samuel Eto ó som tippas ta hem skytteligan samtidigt som hans Kamerun är favoriter.

Årets fest

I Europa avgörs fotbollen på arenan. Hos afrikanerna är utgången en helt annan. Man vinner matcherna genom magi, wodoo och lite till. Ja kalla det vad ni vill. Turneringen kan börja!
I år handlar de afrikanska mästerskapen om precis samma sak som förra året. Att vinna åt folket. Folks hängivelse är snudd på Asienhysteri. Men det är som det är – själva poängen med de afrikanska mästerskapen är att en sån som mig tvingas inse att jag inte vet någonting.
Det oväntade är det enda som går att vänta sig.
I Mali för fyra år sedan blev Kameruns målvakt arresterad inför semifinalen då han försökte utföra häxkonst på planen.
Överallt kommer folket att dra sig till en pub, en ensam radioapparat i byn. Kan bara sluta med feststämning.

Kommer ni ihåg "Dansande Senegal"?

VM 2002 var ett stor besvikelse för de svenska supportrarna. Man förlorade mot de kaxiga afrikanerna från Senegal. Henri Camara numera i Wigan avgjorde med sitt 2-1 mål på övertid, men nu sviktar laget. Storstjärnan El Hadji Diouf har inte imponerat och de annars så stabila försvararna har man knappt lagt märke till. De dansande lejonen är endast ett minne blott. Det dansande folket med bongotrummorna, vart tog de vägen? De enda som dansar är Brasilien.
De har plötsligt förvandlats till arroganta spelare, vissa menar "De blev för stora för sina skor". Publiken har vänt ryggen till och sagt sitt. Från att ha varit stora nationalidoler till nästan ingenting krävs det mycket för att stå som segrare. Och för att återfå nationens tillit. De närmaste tre veckorna kommer att ge oss svaret.

I sommar är det dags för VM som alla vet. Där kommer vi få se saker som det kommer pratas om ett bra tag efter. Kolla bara på alla tidigare mästerskap! Guds hand, Van bastens mål, Greklands Em-vinst och Zlatans klack. Vi kommer få se en hel del artisteri.

Den störste artisten av dem alla ska självklart vara med. Vem pratar jag om? Jo givetvis the one and only Ronaldinho. Att se han ha bollen och se bollen som klistrad vid denne mans fot är helt otroligt. Ge han en boll och han ger dig ett konstverk. Han är världens främste tack vare att han är helt oförutsägbar som alla stora artister är. Jag hoppas få se många konster av Ronaldinho i VM. Han är en fröjd för ögat!

Men tills dess att VM börjar och att vi får börja se dessa konster med bollen så får ni helt enkelt klara er med det här, Enjoy!

På återseende!

Tandskyddet tuggas frenetiskt och blicken är fokuserad till max. Kinnarps arenas a-hall är nyspolad och den svartvita hockeytröja bärs med stolthet. #83 tar ett par skär för att få musklerna varma och sätter klubban i isen.

Jag minns när jag började min idrottskarriär. I det gröna lokala fotbollslaget Jönköpings södra tränade avklarades debuten som mittfältare i den 7-manna trupp som beträdde gräset på jordbrovallen. Thomas Brolin var hjälten och starkaste minnet var en träningsmatch mot Bankeryd när jag gjorde första målet. Det var vm, alltid vm. Varje gång man drog upp strumporna över benskydden var man proffs. Tröjnumret bars med stolthet och alltid med en stjärna som hade samma nummer i tankarna. Det psykologiska linnimentet.
Gothia cup var första "riktiga" vm. Första cuppen, första matchen, mot internationellt motstånd. Italienska Triviglio. Efter typ 7-0 mot skogen och 8-0 mot tyresö i baken tog vi ledningen mot de tokigt bollskickliga italienarna. Jag gav oss ledningen. Sen 6 raka i baken innan jag satte en frispark (för elva år sedan och minns den som igår, kanske lite glorifierad...) som matchens sista träff. 2 mål. 2 mål i VM.
Åren gick och klubar byttes. Södra mot hallby. Hallby mot Mariebo. 7 mål i en och samma match i södra och 8 i Hallby. Stora minnen. Serieseger med Mariebo som avslutning. VM-guld.

En blick upp mot läktaren för att kontrollera att supporterskaran anlänt. Ett "nu nollar vi dom" till målvakten och de obligatoriska boxarna, nävar mot nävar. "Kom igen grabbar". Tandskyddet halvt utanför munnen, det är så de gör. Stjärnorna. En titt upp till taket och den, för dagen, avstängda jumbotronen där repriser ska vevas om och om igen. Dommaren sätter pipan till munnen och blåser.

Karriären i innebandy var likadan. Namnet tryckt på uppvärmningströjan, tre klubbor i fodralet och sjuk fokus. Hockeystil och "rör-du-målvakten-så-dör-du"-mentaliteten spikad. Varje steg över sargen, in på plan eller ut i båset, togs med samma självförtroende. Samma "bra jobbat" eller "ta han 10:an". Klassiska vattendrickandet, låta det skölja runt i munnen. Tankar på nästa byte rusar i huvudet samtidigt som man skriker efter domarn. "slag, slag!". Buse-statusen satt och en och annan poäng rullade in. Klassiska 21 på ryggen, men back.

Ut i båset efter första bytet. Klubban slås i bänken, missnöje. Vatten och ett "fan". Rop och direktiv till killarna på isen, "vi måste åka, kom igen!". Ett slag över benen väcker känslor både på plan och isen. Supportrana buar och domaren skakar på huvudet. För fan, det är vm. Måste släppa nivån lite. Båsdörren öppnas och skridskorna byter återigen gummimatta mot den kyliga isen.

Alltid är det vm. När man var liten och drog på sig den gröna tröjan och de vita shortsen, när man blev äldre och kombinerade med inebandy-lir och nu, nu när skorna/skridskorna lyfts ner från hyllan igen, då är känslan tillbaka. När man står i omklädningsrummet med skridskorna knutna och killarna i de svart-vita tröjorna runt sig med hjälmar och klubbor. Eller när den grön-gula eldhus tröjan dras över huvudet och innebandyklubban lyfts ur sitt fodral. Då är det VM igen. För den där känslan suddar man inte bara ut. Glädjen, ilskan, adrenalinet. Det finns där, redo att plockas fram då matchen blåses igång. Oavsett om det är korpen eller eliten, knatte eller pensionär. Vinnarskallen går aldrig ur. Alltid ett leende när man omnämns på BeWe's eller Eldhus hemsida. Att se sitt namn i poängligan, eller som ofta förekommande i mitt fall bus-ligan, fyller ändå sin roll i spelet.

Pulsen ohälsosamt hög och matchen i ett kritiskt skede. Magnus snurrar med motståndarna när BeWe leder med uddamålet. Nervositeten total på bänken. Nervositet som övergår i tv-pucksglädje när domaren sätter pipan till munnen och blåser matchens sista signal. En historisk första vinst. Hela laget in på isen. Vågen till publiken och lagfoto.

Kanske kan verka som en tråkig personlig skilldring av mitt eget idrottsliga liv (eller ett utval av det) men jag tror att jag är långt ifrån ensam om känslan. En känsla som infinner sig inte bara inom aktivt deltagande utan så även från läktaren, framför teven eller till och med vid tv-spelet. Få fenomen skapar sådana känslor som idrott, på så olika nivåer av utövande.

Tack idrotten!

Senaste:

"Backspelet fungerade bättre än på länge och då var det framförallt Jonatan ”busen” Wetterlind som svarade för en fin insats." - eldhus (innebandy)
"Jonatan Wetterlind kliver fram och knuffar till pajasen och tumult uppstår. Knuffar utdelas till höger och vänster tills Johan Törnkvist kliver fram och plockar ner killen som faktiskt ser rädd ut. Härligt att se hur Jonatan och Johan står upp för laget" - eldhus (innebandy)

"Jag är inte bitter"
– Blir jag inte årets manlige idrottare i år så blir jag det aldrig, säger Tony Rickardsson.
Du kan pusta ut Tony. Det blev du. Grattis! Du var värd det.
Efter att Robert Gustafsson år efter år "mobbad" speedwaykungen och alla svenskar skrattat åt honom fick han äntligen sin revansch!
Herregud grabben hade ju inte ens skrivit nåt tacktal.
Årets manlige Idrottare och Jerringpriset! Det är du värd.
63 % av rösterna, det finns ingen annan. Du kan gott gå upp en gång till och ta emot de stående ovationerna.

Sexfaldig världsmästare i speedway är någonting alldeles extra och äntligen har även det svenska folket märkt det.
Att Robert Gustafsson märkt det flera år tillbaka spelar igen roll.
För er som undrar, nej det var inte Robert som åkte crossen.

Att Kajsa Bergqvist skulle vinna Årets Prestation kanske inte var så oväntat med tanke på den skadade hälsenan och sedan vinna VM i Helsingfors.




Jonas Karlsson har inte börjat bra

Alberg Svanberg på SVT sporten har lagt skorna på hyllan när det gäller krönikor. Nu har Jonas Karlsson tagit över och du måste medge Jonas du har inte fått den bästa starten.
Att först kraftigt underskatta Tony Rickardssons chanser att ta hem priser på Idrottsgalan i Globen för att sedan hylla Zlatan som vinnare av, ja nästan alla priser som finns. Stackars.
Även du kunde förstå att det var Rickardssons tur.
Det var inte den första blundern, Friidrottstränaren Yannick Tregaro var näste man att sågas. Karlsson tyckte inte att Tregaro var värd att vinna eftersom han vann förra året och visade ingen glädje då han tog emot priset.
Tregaro tog åt sig och uttalade sig om Karlssons amatörmässiga kommentarer och klev upp ännu en gång och tog emot Årets Ledare.

Att sport i USA och Kanada är stort det visste vi. Men att baseball, basket och hockeyns intresse skulle vara så stort är det svårt att förstå. Publiken är som galna. Välkommen till staterna!

Flyers vs. Avs, en riktig drabbning. Perfekt lördagsgodis för en sportfantast. Med Peter Forsberg i spetsen för Flyers skulle han för första gången möta ett lag han själv spelat i. Det har aldrig hänt tidigare. Nåväl det kommer jag till senare.

NHL snart i OS

Bara veckor kvar till OS-invigningen och väntan har aldrig varit större. Hela världens superelit kommer att vara där. Vågar nästan sticka ut hakan och säga att Kanada och Ryssland spelar i final.
Sverige har ett bra lag på pappret och på isen. Foppa, Sudden, Alfredsson, Zäta och Lundqvist. Men det räcker inte. Självklart mot blåbärsnationerna men när det vankas slutspel och intensitet räcker det inte.
Kanada har i princip allt. Bra spelare på varje position, Ledare med erfarenheter, spelare som vet sin uppgift och är villiga att döda för att nå framgång. Landet där hockeyn är religion har minnen, spelarna och framförallt inställningen. Bredden är så pass stor så att spelare som ligger topp 10 i poängligan endast är reserver och inte ens det.
Ryssland då, varför i helsike väljer han Ryssland undrar ni. Kära vänner, det stavas O-V-E-C-H-K-I-N och K-O-V-A-L-C-H-U-K. Lägg dessa namn på minnet till OS, för er som vet vad jag pratar om vet vad de kan.
Ovechkin i Washington född 1985, 85! är redan en superstar. 30 mål första året och serien har bara kommit i halvtid. Snacka om Potential.
Som sagt Kanada och Ryssland i final, glöm inte var ni hörde det först.

Åter till Matchen

Philadephia, staden som Rocky erövrade och där Pelle Lindbergh är legend har fått sin nya kelgris. Alla vet vilka kunskaper Foppa besitter, vissa säger världsklass och några tycker Foppaklass är högre.
Matchen fick sin höjdpunkt när 1.13 återstod. Nr 21 sprättade upp 3-3 inför en euroforisk hemmapublik och glädjen hade inget slut. Avalanche vann visserligen med 4-3 i sd men vilken kväll.

Till sist...

Hv71 - Modo Hockey

Livets punchline

Kanadensiska hockeyfans hade valfärdat till Kinnarps under förra året.
De frågar mig varför klacken på Norra stå inte hejar på sitt lag.
Den ene hette Brett och den andre hette Joey.
Jag svarar med, I nordamerika har ni väl inte ens någonting som kallas "klack" under matcherna?
Brett och Joey tittar på mig konstigt och säger:

"Det du kallar "klack" kallar vi 20 000 skrikande kanadensare".
Tji fick jag. Det var då jag förstod, Jag kommer aldrig att förstå mig på den nordamerikanska mentaliteten.

Har inte presenterat våra 2 nyförvärv till inkast.
Som ni redan märkt har de satt igång ordentligt med att blogga för er. Vi är mycket glada över att kunnat göra dessa nyförvärv då det redan märks att de kommer göra mycket nytta för inkast och speciellt för er läsare.

Skaparen Joakim "Dytte" Andersson förklarar värvningarna:
Dytte: Vi kände att vi behövde få in någon eller några nya som kunde hjälpa oss(Magnus och Joakim) driva bloggen då både jag och mange har mycket annat att göra med både våra privata bloggar och vårt sociala liv mixat med skolan. Därför gav vi oss ut och letade på transfermarknaden efter två nya skribenter. Som tur var så visste vi att Jonte och Hultan letade efter en plats att skriva sina tankar på. Sen det faktum att både Jonte och Hultan var free transfer dvs att vi inte behövde inte betala någon övergångssumma var väldigt bra och betydde att de kunde ansluta sig till truppen direkt.

Vi är som sagt mycket nöjda över värvningarna och ni kommer få se mycket av både dem och oss här på inkast. Tack!

Vi kommer givetvis presentera nyförvärven bättre med varsin intervju här på inkast. Den som väntar på något gott....

Ha d gött!
Dytte

Fotbollsvm 2006 närmar sig med stormsteg. 10 juni springer de blågula in på Westfalenstadion i Dortmund för sin första match i gruppspelet. 4 juli kan "vi" vara där igen. På Westfalenstadion, då inför fulla läktare och spela semifinal. Men resan dit är lång och tuff men kommer bjuda på en hel del glädje och sorg.

Laget som slagit Mexiko och USA i kvalet först ut
Att Trinidad & Tobago står för motståndet i första matchen kan vara både positivt och negativt. Att föra spelet mot ett, på pappret, svagare lag är inte alltid det de blågula gör bäst. Leo Beenhakker (benhackare? som för övrigt tog Zlatan till Ajax 2001) och hans mannar kommer kämpa för poäng mot ett stjärnspäckat svenskt lag. Mitt tips är ändå att Sverige tar 3 poäng i denna match och får bästa möjliga start på VM. Dagen innan ska England och Paraguay, i Sverigens grupp kryssa och Sverige ta ledningen i gruppen.

Nästa lag att skicka tillbaka över atlanten
I fem dagar ska jag och pär smyga runt bland de tyska vattenhålen och dricka en och annan öl och diskutera fotboll innan det är dags att bege sig till självaste Olympiastadion i Berlin. Finalarenans gräs beträds med förväntningar om en tuff match. Trots sin fifaranking (30:e lag) så är matchen långt ifrån enkel. Sydamerikansk fotboll som Sverige aldrig vunnit mot (2-2 på 50-talet, och 1-2, 2002). Detta till trots tror jag på 3 poäng även här och goda förutsättningar för slutspel. England har problem med T&T men tar tre poäng och ser fram emot gruppfinal.

Svenskfavoriterna kryssar
Första matchen mot ett lag rankat högre än Sverige i VM spelas ytterligare 5 dagar senare. Den 20:e Juni värmer jag och pär i Köln med en tysk, sträv, öl i våra blågula tröjor med gruppspelets kanske intressantaste match framför oss. Sverigefavoriten England kliver ut på välklippt gräs och nymålade vita linjer för att slåss om en plats i slutspelet och en revange för tidigare nederlag. Tokigt mycket engelsmän på läktarna, en svensk förbundskapten för england och en uppsjö av stjärnor är motståndare i kriget. 1-1 för fyra år sedan sitter i minnet. Världsmästarna från 1966 som inte nått final sedan dess och alltid spelar under skyhög press från nation och medier kommer inte släppa något gratis till våra svenska hjältar och resultatet blir oavgjort. Paraguay slår enkelt T&T men får ändå återresebiljett över atlanten.

Grupp B
Sverige 7 poäng
England 5 poäng
Paraguay 4 poäng
Trinidad o poäng

Polen utslagna i 8-delen - sveriges väg kortare
Tyskland vinner A-gruppen med Polen som tvåa vilket blir sveriges motståndare i 8-delsfinalen 25:e juni i Stuttgart. 5 dagars vila igen och kl 17 blåser domaren till spel. Polen spelas ut och Sverige går vidare till kvartsfinal i månadsskiftet. Vilket lag som väntar där är svårt att sia om. Men oavsett motståndare så är man nu i ett skede där tillfälligheter spelar allt större roll. Spelarna har många matcher i benen, sommarvärmen gör sig påminnd samtidigt som pressen av ett misslyckande börjar släppa. En stolpträff, en illa avvägd hemåt pass eller en viftande hand kan vara matchavgörande och skicka hem mig, pär o de andra glada svenskarna eller skicka oss till Olympiastadion i Dortmund eller München för semi-finalspel. En klack av Zlatan i 90:e, en hand av Mellberg innanför den vitmålade rutan kallad straffområde, en "kebab"-fint av svensson eller en lyckad filming av Freddie. En språngnick av Larsson eller en "ravelliräddning" av Isaksson kan betyda tårar. Tårar av glädje eller tårar av sorg.

Biljetterna är bokade. Vägen är utstakad. Nu ska Sverige till final!

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr "
- Karin Boye. Svensson under VM -94

I dagens Aftonbladet kunde man läsa om nästa generations superlirare. Det gäller superlöftet Theo Walcott i Southampton. Walcott spås en lysande framtid i engelsk fotboll. Arsenal lyckades knyta till sig den 16-årige mittfältaren för ca 135 miljoner.
Enligt Svenskafans.coms krönikörer är Walcott den mest spännande spelaren i hela landet som skall lyfta upp det engelska landslaget i framtiden.

Men jag kan redan nu utan källor säga att "affären" är en ren bluff och kommer inte bli av.
Enligt FIFA:s regler får man inte knyta till sig spelare med proffskontrakt som är under 17. Alltså rena spekulationer, som även bekräftas av Southampton.
135 miljoner är väldigt mycket pengar. i jämförelse med Zlatans övergång till Juventus från Ajax som låg på 148 miljoner kr.
Frågan är om Walcott är värd denna summa?

Arsenal vill bygga ett nytt imperium inför framtiden. Bra med långsiktiga mål men först och främst borde man väl leta andra nyförvärv som kan ersätta mittfältsgiganten Patrick Vieira. Det har väl ingen undgått att "The Gunners" kräftgång i serien beror på Vieiras flytt.

Walcott hade först en muntlig överenskommelse med Peter Forsbergs favoritklubb Tottenham. Vilket verkar ha gått i stöpet enligt svensk och brittisk press.

Fler spekulationer är att vänta!

Igår var det dags igen. Ett gammaldags rallarslagsmål, även om ena kombatanten tycktes någots passivare än den andre, utbröt på isen i matchen mellan Hv71 och Frölunda. Handskar av med matchstraff som följd. Skitregel.

Argument som "varför får man slåss på isen när man inte gör det på stan?" eller "det är inte ishockey, det är boxning" har jag svårt att se som goda. Att skilja på idrott och samhället är knappast omotiverat. Sällan består samhället av mycket vältränade män, klädda i lager av skydd som är "med i leken". Det är inte dom fallen av misshandel man ser på gatorna i vårt samhälle. Och att det är ishockey är självklart men inte att "boxningen" inte ska kunna vara en del av sporten. I NHL, som av de flesta anses vara världens bästa liga, är det i det närmsta en besvikelse om inga slagsmål uppstår. Regelsystemet "uppmuntrar" det t o m i viss mån. Slängda handskar resultera inte i matchstraff, som i svenska elitserien, utan i 5 minuter. En tilläggsregel på senare år är 2 minuter för "start av slagsmål" tillämpas dock, vilket jag dock kan tycka är en ointressant regel. Vem startar slagsmålet? Den som kastar handskarna först, den som psykar någon tills han kastar klubban eller den som bygger upp hatet under matchens gång? Tror regeln finns där för good-will och "vi vill förebygga våld inom idrotten"-crap trots att det är precis tvärt emot deras egentliga intensioner.

I elitserien är det alltså matchstraff som gäller (som dessutom automatiskt resulterar i en matchs avstängning) när handskarna åkt av. Varför? Låt dem slåss. Elitserien är redan blek med brist på profiler så låt slagsmålen göra den lite intressantare. I NHL slåss dom tills någon ligger (och det sker i princip aldrig till följd av ett visst slag utan att dom trillar eller brottas). Då kan dommaren gå in och visa herrarna till sin plats kommande 5 spelminuter. Det tänder lagen och framför allt publiken. Slagsmålen uppstår ofta som ett resultat av ett fult påhopp, tackling i ryggen, spearing eller att någon åker på målvakten, vilket till och med skulle kuna resultera i ett "renare" spel. Hellre slagsmål än alla tjuvnyp som syns i dagens hockey. Vet man att man åker på däng om man hackar på målvakten så kanske man låter bli, eller så står man upp och försvarar sig. Dessutom kan man ju alltid lägga sig ner i en slagsmålssituation och dommaren bryter in. Att man sedan får kallas feg under de kommande åren får man i så fall leva med. Min tro är att det kommer utvecklas en grupp av "fighters" även i elitserien och de ger sig på varandra eller den som förtjänar det. Risken att någon "oskyldig" eller "stjärna" ska hamna i en av dessa stämningshöjare ser jag som mycket liten.

"Det var känslor och prestige, testosteron och rivalitet." - Lasse Anrell om matchen (hv71 - frölunda) som bestog av slagsmål och snygga mål. (läs artikeln om matchen)

Släpp efter på reglerna om slagsmål och vi får en liga som inte somnar under den långa säsongen. Lagen anpassar sig och ett par slagsmål per match ersätter fula cross-checks, slag över handleder och attacker på icke puckförande spelare. Om resultatet av detta anses bli att unga, med sina förbilder på isen, går ut på stan och slåss tror jag man är fel ute. Kanske kan vara idé att lära dem att skilja på hockey, innebandy och "verkliga livet"?

För övrigt är "puck över sarg" roligaste tillskottet i regelboken den här säsongen men om regeln om slagsmål ändras ska ja köpa säsongsbiljetter till Kinnarps, var så säkra...

För vissa betyder fotboll broderskap och glädje. För andra betyder det liv eller död. Man lever för sporten och planerar sitt liv efter lagets matcher.
I bland dessa finns huliganer.
Med bedrövligt beteende vandaliserar, förstör och skriker de glåpord.
Det är inget fel på mänskligheten, utan människorna det är fel på.

Frågan är, Hur skall det sluta?

Våldet och rasistattacker går i bräschen in på 2000-talet. Men själva utvecklingen började tidigare, mycket tidigare.

Allting började på 1960-talet i Skottland.
Den ökand rivaliteten mellan Celtic och Glasqow Rangers har alltid varit stark. Likaså frågan om religion. Protestanter mot Katoliker.
Från 1960-talet och framåt har fotbollshuliganismen spridit sig allt söder ut. Nästa mål var England. Efter att ha följt engelska ligamatcher framför tv:n med Tipslördag har man skapat en sk. hatkärlek likt AIK med den engelska fotbollen.
Supporterkulturen skapade arenor utanför arenor för folk att skapa sig ett namn, ett rykte, att bli legender.
Befolkningen i England lever med sina lag. Att just intresset för fotboll är stort kanske inte är så svårt att lista ut med tanke på samhällsklasserna. De flesta engelsmän kommer från arbetarklassen. Det är där den största faktorn ligger, sporten har sitt ursprung i arbetarklassen.

På senare tid har Italien tagit över den smutsiga stämpeln att bli huliganernas hemland. Ett lag med blåa hjältar, "Gli Azzuri". Kärleken till sporten har aldrig varit större. Tyvärr finns det även bråkstakar här också.
Utvecklingen har formligen explosionsartat sig och de flesta influenser man har fått kommer inte så konstigt ifrån England. Grogrunderna till konflikterna har varit svåra att analysera men att Paolo Di Canio, Lazios egna SS-General gör saken värre gynnar absolut inte fotbollen.
Han har offentligt gått ut med sin beundran till den gamle italienske facistledaren Benito Mussolini. Vissa av "Curva Nord" hyllar Di Canio för hans beundran och flaggar med nazistsymboler.
Att Paolo Di Canio är en stor spelare är inget snack om saken. Men det är hans beteende utan fötterna som orsakar problemen. Han har många beundrare, likt Gudfadern är han och Totti Roms egna "mafiosos".
Även här har fotbollen sina rötter bland de fattiga. Italienarna är dock lite mer kräsna men är samtidigt snabba på att förändra en fotbollsfest till ett skandalstoff.

Tragiskt, fråga Zoro i Messina, fråga Campbell i Arsenal, fråga Carlos i Real Madrid eller varför inte Driss El Khameni i Espanyol som t o m blivit trakasserad av sina e g n a fans.

Var skall det sluta?

Breder ut sig mer och mer. Vi har alla sett föremål i olika former kastas in på planen. Det har kastats in flaskor, bengaliska eldar och mynt mm. Dessa föremål har också träffat spelare och domare. Vi har sett fansen storma planen i protest. Vi har hört om de så ligorna som träffas och slåss, för vad? För klubben i deras hjärta? Klubbarna vill inte förknippas med våldet och våldet har inte med fotboll att göra. Det hör hemma i en boxningsring, inte på en arena.

Vi ser Lazios ultras som njuter varje gång Di Canio gör en facisthälsning. Spelare som han bör stängas av, LÄNGE så det känns. Han uppmuntrar de redan högerradikala ultras att visa deras politiska åsikt mer och med kraft. När en spelare som Di Canio gör en sådan hälsning så får det konsekvenser. Han uppmuntrar dem bara till mer våld genom att göra en sådan hälsning.
Lazios ultras är inte ensamma. Det finns fler supporterklubbar som är precis lika dåliga och som uppmuntrar till våld.

Vi har sett fans som dödats av supportervåldet. Vi har sett Anders Frisk - en av världen bästa domare - slänga visselpipan på grund av våldet. De eldar upp hundar för att pälsen påminde om motståndarlagets färger, de skjuter raketer mot motståndarfansen för att döda. Vart ska det sluta?

Det senaste om supportervåldet jag hörde var att turkiska fans stormade en tv-studio då det inte gillade åsikterna som de i fotbollsmagasinet framförde. Vad var det för åsikter? Jo de frmförde kritik mot de våldsamheter som uppstått under en match den gångna helgen. Gissa vilken klubb fansen kom från?



Tack för mig!
Dytte

Får tacka Emma som gjorde vår nya header klar! Tack så mycket!

Jag kommer inte ihåg hur det började.
Jag kan inte föreställa mig att det kommer att ta slut men inte heller föreställa mig att det hade en början. Mitt sportintresse kom med modersmjölken. Så måste det ha varit.

Idrott för mig är egentligen en enda stor TV-puckshög av känslor som är lite svår att bena ut. Där finns segerns sötma som känns lika starkt när mitt eget lag vinner som när SSK eller Assyriska tar tre poäng (händer inte så ofta i och för sig), där finns all den sorgsenhet som visar hur stark betydelse idrotten har - för glädje kan vi känna för så mycket men det är få fenomen som skänker mig genuin sorgsenhet - som upplevs just nu till exempel när AFF ramlade ur allsvenskan och SSK håller på att ätas upp inifrån. Känslan jag älskar mest med idrott är trots allt den att vad som helst kan hända. Zlatan k-a-n klacka bollen ö-v-e-r Buffon även om det verkar omöjligt. Tiger Woods kan sänka en magisk chip på Augustas legendariska 16:e hål och sen avsluta med två bogeys och gå till särspel (eftersom jag är en idiot stängde jag av TV:n efter 16:e för att det var ju klart!). Det är aldrig över förrän det verkligen är över och det är vad som gör idrott så spännande.

Jag tycker att idrott också har en större dimension, en slags politisk sida. Ur rättviseperspektiv finns det få fenomen i världen som kan komma upp till de ideal som fotboll uppnår. Elva man mot elva, en boll, samma regler, en domare och a-l-l-a tvingas att förr eller senare följa domsluten. Fotboll var antagligen FN:s förebild när de skrev de mänskliga rättigheterna.

Idrott är också ett forum där de små människorna kan slå sig fram på ett extraordinärt sätt. Från slummens fattigdom till italienska lyxbilar. Små fattiga lag som spelar på ren vilja och lagarbete kan slå sjärnlag med högavlönade divor, jag är verkligen inte kommunist eller socialist men jag kan förstå varför Lars Ohly älskar fotboll.

Dagens idrott handlar mycket om pengar och personligheter. Stora företag och stora egon. Jag har verkligen ingenting emot det, pengarna har gjort idrottare världen över till proffs och äkta atleter. Och egona är jag lite överdrivet svag för, de idrottare jag beundrar mest har äckligt stora egon och skyltar med sitt grandiosa självförtroende. Jag beundrar sannerligen kvinnor och män som Anja Pärson, Annika Söderenstam, Tiger Woods, Peter Forsberg men de kan aldrig bli lika stora i mina ögon som Francesco Totti, Jaromir Jagr och störst av dem alla just nu - Rafael Nadal.

För mig personifierar Nadal allt som gör idrotten så spektakulär. Hans rena talang som spetsats med målmedveten träning för att bli världsbäst. Nadal känner en sann glädje att spela tennis och han hungrar alltid efter att vinna oavsett om det rör sig om första omgången i en skitturnering eller finalen på Roland Garros.

Jag kommer aldrig glömma när jag såg honom på tennisveckan 2005. Han mötte sin landsman Martin i kvartsfinal och jag satt på rad 1 bara några meter ifrån honom. Hans perfekta solbrända överarmar som var lika breda som mina lår var så svettiga att jag antagligen inte svettats så mycket under hela mitt liv som han gör under en boll. Han lekte med Martin och kunde vinna enkelt i två raka set, men hans vilja att vinna varenda boll var det som imponerade på mig mer än hans otroliga explosivitet, timing och känsla i slagen. Särskilt kommer jag ihåg när Nadal förlorade en lång duell och blev så arg att han slog sitt racket i gruset, det speciella var att bollen betydde att Martin gick från 40-0 till sidbyte och även fast Nadal redan var i underläge i gemet och det var sent i andra set (han var redan klar vinnare), så blev han förbannad. Det är sånt som kännetecknar en stor idrottsman.

Och den minen Nadal visade efter matchbollen. Wow. Han slog ett ess för att rama in sin utskåpning och kraften han hade i kroppen gjorde det naturligt för honom att rusa framåt, men Martin var aldrig på bollen och istället använde Nadal kraften till att ta sats för ett segerhopp, i samma rörelse liksom hoppade Nadal uppåt och framåt samtidigt som han snurrade ett halvt varv mot publiken på kortsidan, när han landade böjde han sig lite bakåt och skrek rakt ut samtidigt som han knöt näven för att markera sin vinst. Det var som en blodtörstig gladiator som precis slaktat sitt byte, vilken hållning, vilken man - Rafael Nadal. Jag har verkligen fått rysningar för mindre.

I flera år har jag fram och tillbaka jobbat som sportjournalist, just nu är det mest tillbaka, så att säga. Jag har haft privilegiet att bevaka allt ifrån Aten-derbyn mellan AEK och Panathinaikos till Södertälje-derbyn i division 4. Jag har gjort Nick Faldo men jag har också gjort den handikappade 12-åringen som drömde om att bli bäst på rullstolsinnebandy. En gång gjorde jag en artikelserie om gamla olympier och en annan gång en serie om friidrottens breddverksamhet sedan holm-klüft-kajsa-boomen.

Det visar på en fantastisk spännvidd och bredd som finns inom sportens värld, det tar aldrig slut och varje dag öppnas nya dörrar till skattkistor av idrotter och idrottsmän. Det finns en ocean att ösa ur och nu har jag i alla fall en blogg att ösa några droppar av den oändliga oceanen av idrott som är så fantastisk.

Mitt första inlägg här på Inkast kommer att handla om min grundläggande syn på idrott. Varför idrott har en viktig samhällsfunktion och historiskt speglar det samhälle vi lever i.
Det kommer handla om de stora idrottarna på vår planet, om idrotter som man inte visste fanns och så kommer jag att utan några som helst tveksamheter att hylla Rafael Nadal som vår tids just nu största stjärna. Sättet hans ögon lyser när han knyter näven efter en vunnen poäng saknar motstycke. Jag satt bara meter ifrån honom när jag såg det.

jag skriver nu i trebuchet, small

Mitt första inlägg här på Inkast kommer att handla om min grundläggande syn på idrott. Varför idrott har en viktig samhällsfunktion och historiskt speglar det samhälle vi lever i.
Det kommer handla om de stora idrottarna på vår planet, om idrotter som man inte visste fanns och så kommer jag att utan några som helst tveksamheter att hylla Rafael Nadal som vår tids just nu största stjärna. Sättet hans ögon lyser när han knyter näven efter en vunnen poäng saknar motstycke. Jag satt bara meter ifrån honom när jag såg det.

jag skriver nu i lucida sans, small

Till våran nya blogg som ska handla om allt som har med sport att göra! Vi ska försöka göra den intressant och hålla den uppdaterad. Tack